anubis

Den viktigaste guden var solguden Ra (Amun-Ra)^[1], skaparen av världen. Egyptierna trodde att världen från början var ett öppet blått hav. Ur havet steg en kulle där det växte upp en blå lotusblomma som slog ut, och ur blomman steg Ra, som började skapa världen. De trodde att Ra varje natt gjorde en resa med en båt över himlavalvet, som om han befann sig på Nilens heliga vatten. På natten seglade han bland andarna i den mörka underjorden och kom varje dag fram i soluppgången.
Anubis styrde över balsameringsprocessen och följde de döda in i dödsriket. När de döda dömdes av Osiris, vägde Anubis deras hjärtan mot sanningens fjäder. När Thot (som oftast avbildas som en babian, ibisfågel eller människa med ibisfågel huvud) skrev ner resultaten, som angav om den döde fick inträda i dödsriket eller inte. Anubis var en man med huvudet av en schakal och han var gravarnas och balsamerarnas beskyddare. Han skyddade också medicin och örter, vilka han vid balsameringen försåg Isis och Nephthys med. Anubis mottog mumien i graven, han gjorde munöppningsceremonin och skyddade den döde från Ammit, slukaren av de döda. Anubis var son till Nephthys och Osiris. Mumien lades i en kroppsformad träkista. Kistan dekorerades med gudamålningar, magiska besvärjelser och hieroglyfer som lovordade den döde. På utsidan av kistan fanns ett par ögon målade så att den döde skulle kunna titta ut. På insidan av kistlocket målades en liten dörr så att själen skulle kunna lämna kistan. Träkistan lades sedan i en större kista av sten, en sarkofag.

anubis

Sphinxen står i Giza vid pyramiderna för att skydda konungarnas gravar. Sphinxen är cirka 4 500 år gammal, och består av ett människohuvud för att symbolisera visdom och handlingskraft, och en lejonkropp för att symbolisera styrka. Sphinxen är 73 meter lång och 20 meter hög. Man tror att ansiktet tillhörde en av den regerande faraons söner.

Pyramid (från grekiskans πυραμίς, pyramis^[1]) kallar man flera byggnadsverk som uppförts av flera folk genom historien.
Mest kända är de egyptiska pyramiderna i Giza från det forntida Egypten. Egyptens tredje dynasti i det Gamla riket (cirka 2680-2150 f.Kr.) var den första som började bygga pyramider. Föregångaren till de egyptiska pyramiderna var mastaban. Den första arkeologiskt belagda pyramiden tillskrivs arkitekten Imhotep, som när han byggde en grav åt farao Djoser, var den första att tillämpa metoden att bygga ett antal mastabor ovanpå varandra i minskande storlek, vilka formade en trappa. Byggnaden kallas för Djosers trappstegspyramid i Sakkara – vilken, enligt en teori, var avsedd att tjäna som en gigantisk avsats som den döde faraos själ skulle använda för att nå himlen. Imhoteps prestation ansågs vara av sådan vikt att han senare upphöjdes till gud av egyptierna.
Efter denna första period byggdes många fler pyramider, av vilka några övergavs innan de var färdiga. En berömd pyramid är "Den Böjda Pyramiden": halvvägs upp verkar det som om pyramidbyggarna började frukta att pyramidsidorna sluttade i en alltför kraftig vinkel, vilket innebar att de gjorde pyramidens topp trubbigare än nederdelen, vilket skapade en pyramid med egendomligt utseende.
Under den fjärde dynastin uppförde Cheops, Chefren och Mykerinos sina berömda pyramider på Giza-platån. Cheops pyramid är störst. När den färdigställdes var den 147 meter hög, nu har tio meter kapats av. Dessa stenar behövdes i bygget av ett tempel. Även under återstoden av det Gamla riket byggde kungarna pyramider, men dessa var generellt sett mindre och av sämre kvalitet (mer lertegel, mindre sten). Vid återförenandet av Egypten under den tolfte dynastin och Mellersta riket återtog man bruket att uppföra pyramider, men i och med det så kallade Andra intermediet blev detta bruk obsolet och de mäktiga kungarna tillhörande det Nya riket koncentrerade sig på andra byggprojekt och förlade sina gravar bland bergen i Konungarnas dal.
Egyptiska kungapyramider finns i ett hundratal och förekommer nästan bara i Kairo-trakten. Även i dagens Sudan finns pyramidformade kungagravar, men dessa är kvalitativt och kvantitativt beskedliga och härrör från det sista årtusendet f.Kr.
Många av de förkolumbianska kulturerna i Syd- och Centralamerika uppförde också pyramider, till exempel i Chichén Itzá och Moche. Dessa är dock inte kungagravar utan kult- och offerplatser. Cheopspyramiden är inte – vilket många tror – världens största förhistoriska rektangulära pyramid; Cheopspyramiden är högst, men den stora pyramiden vid Cholula är volymmässigt större.